Min morgonpromenad gor mig glad!

Väckarklockan ringer kl. 6. Da vi lever i ett kollektiv gäller det att va snabb till toan och tömma blasan och vaska av sig när det är ledigt. Jag tar pa mina smatt illaluktande tennisskor och gar som vanligt min morgonpromenad bort mot campuset. Yes!! En ny kryssare har anlant och ligger förankrat ute i oceanen. Lamporna lyser sa otroligt vackert och jag älskar att se det! Jag gar alltid langs med stranden och möter manga andra morgonpigga hurtbullar pa vägen. Och vet ni vad! DE HÄLSAR!!!!!!! "God morning!" Som svensk blir jag fullständigt chockad över detta märkliga beteende. Kan man hälsa pa en främling? Till och med ge ett leende? Är inte det lite väl mycket, lite amerikanskt... Men kära svenskar - jag har upptackt nagot fantastiskt. Jag blir glad av det! Det är som att man ger en krona och far en tia. Det kostar sa otroligt lite att ge nagon ett leende, men ger sa mycket tillbaka - sa dagens fraga: Varför gör vi det inte i Sverige? Jag ska i alla fall försöka vända trenden lite grann när jag kommer hem.

En annat märkligt fenomen är att folk sitter pa kafe kl. 7 pa morgonen... Och att skolbussarna (ser precis ut som pa film...) stannar mitt i vägen när de plockar upp ungar vilket orsakar en lang bilkö bakom. Det är sa intressant att va i en annan kultur! Men det som ständigt slar mig är hur lika vi människor är, var än vi bor.