Tack för mig!

För er som undrar så kommer mitt bloggande att avslutas nu, då syftet med bloggen var att hålla er uppdaterade om mitt Hawaii-liv. Tack så otroligt mycket till alla er som läst - det har betytt mycket för mig! Nu i sommar kommer jag sommarjobba i Spikens Café och Handelsbod, så välkomna ut på en fika till förhoppningsvis ett solstrålande Kållandsö... Nu när jag är hemma i Sverige igen vill jag passa på att umgås med er så mycket som möjligt, då det eventuellt bär iväg på nya äventyr till hösten, vi får se.. Kram och Gud välsigne er!

4 timmar kvar...

Sa var det roliga slut... Tiden har bara sprungit - kan inte fatta att redan har gatt tre manader! Men det ar bara att acceptera att jag maste lamna alla dessa underbara manniskor som jag har lart kanna har och veta att jag aldrig mer kommer se de flesta i detta liv.

Angaende engelskan sa har den sjalvklart utvecklats och mitt (amerikanska) ordforrad ar battre an nar jag kom. Det ar SA kul to pick up new words!! Men jag kan knappast prata flytande, det behovs mer an tre manader for det. O angaende "surfarbruden"..haha.. sa blev det inte mycket av det. "Men lika glad for det ar jag"... och jag skulle aldrig vilja byta bort denna fantastiska plats bara for att det ar dalig surfing har.

Well, dags att aka till campuset och ata min sista lunch innan den 25 timmars langa flygresa vantar... See you all soon!!!!

Sweden rules!

Från att ha varit den enda svenska mission buildern och kants sig ratt exotisk, så har det har stallet invaderats av sex nya unga roliga svenskar! (en saknas pa bilden) Vi forsoker dock att inte prata for mycket svenska...

Ar inte helt beredd att gå hem just nu, det ar bara sex dagar kvar... Separation suger!

Good friday!

Har i USA kallar man langfredagen for "Good friday". Det tycker jag ar ett mycket battre namn, da jag alskar denna dag. Nar jag vaxte upp var langfredagen trakig och just.... lang! Fick inte smalla pasksmallare och stamningen kandes allmant jobbig och tung. Jo, Jesus dog ju pa korset denna dag och det var RIKTIGT tungt for honom. Men det ar ju just det som gor mig sa glad! Att han tog all MIN skit, hela mitt bagage av elande, skuld gentemot Honom o andra, daligt samvete, osv - for att jag skulle fa hela HANS skattkammare!!!!! (o den ar inte liten..) Jag VET att jag kommer till en underbar plats nar jag dragit min sista suck - dar min alskade Jesus och Hela Harligheten bor. Jag VET att Han ar min storsta supporter har i livet. Darfor tycker jag denna fredag is so GOOD. Happy Easter!

Dessa ungar!

Alltså... jag ær SAAAA imponerad av alla larare!! Ni ar verkligen hjaltar! Idag var jag bara sa trøtt pa dem. Nar de inte lyder mig, utan fortsatter prata høgt och ljudligt over hela klassrummet... Sa frustrerande!

Får væl tillægga, før att balansera bilden, att de oftast ær goa...

Bilder från 4000 møh

Hær kommer bilderna från Mauna Kea jag lovade! Først hade jag svårt att tro att det verkligen ær dubbelt så høgt som Kebnekaise, men nær jag kom ovan molnen insåg jag fakta. Nær jag blev helt dizzy i huvét efter att ha småsprungit 15 m, insåg jag ænnu mer fakta (luften var tunn...). De stora kulorna ær några slags teleskop, før att se stjærnorna. På en bild ser ni de nya svenskorna Louise och Helena kura ihop sig under en filt, då det var iskallt! Jodå, bilderna AR från Hawaii... Tyska Patrik ordnade allt - som vanligt! Å nej... det ær inget mellan oss. Men de båda tyska killarna ær nog de jag saknar mest hær, då båda ær hemma i Europa igen.

"Vill du se en stjarna?"...

.... sa kom till Hawaii. Idag har vi varit upp till Mauna Kea, ett 4000 m hogt berg, med sno!! (kommer visa bilder) Efter en solnedgang i molnen, vilket var sa otroligt vackert (och SAAA kallt!!! blaste svinkallt....) infann sig morkret. Och vi befann oss pa den plats pa jorden dar man kan se stjarnorna allra bast pa hela planeten Tellus. Da Hawaii ligger mitt ute i ingenstans (kallas Pacific Ocean tror jag...), med inga storande lampor omkring och med ett hogt berg att na lite hogre upp... sa kan himlen PACKAS med stjarnor! Det ar som att se en stjarnklar natt i Lidkoping x 3 ungefar. Jag fick se Saturnus, med dess ring, i ett teleskop. Det sag dock ut som en dataanimering.... en liten vit prick med en vit ring (inte rod!) och inga massa stjarnor runtomkring, som man sag pa film pa hogstadiet. Men det ar ju i alla fall kul att SAGA, att man sett den.... Jag menar - blir ni inte lite avundsjuka igen?..

Dock, livet pa Hawaii kan bli vardag ocksa, aven om det ar svart att tro... Nu har jag sett det mesta har och borjar faktiskt langta hem till er igen. Jag uppskattar Sverige och er alla pa ett helt nytt satt! Tack for att ni finns i mitt liv.

Jag bor pa en aktiv vulkan!

Sa coolt - jag bor verkligen pa en aktiv vulkan. Alla Hawaiis öar har skapats genom att lava har sprutats upp fran havsbottnen, kallnat och bit för bit byggt upp ett lavaberg. Lavaberget har kommit över havsytan och byggt en ö. Den ö jag bor pa ar fortfarande växande da en vulkan fortfarande pressar fram lava (startade 1983). Fram till och med förra aret var lavaflödet stort (ärligt talat- jag har ibland problem att hitta ord pa svenska!..) vilket skulle ha varit riktigt häftigt att se. Nu har alla sagt att man bara kan se det lilla lavaflödet fran helikopter och det kostar pengar (!). MEN - häromdagen lyckades vi faktiskt se lavan! Det var som glödande massa och jag sprang över lavaklipporna för att komma sa nära som möjligt innan det blev mörkt (ni kan se ett halvsuddigt kort). Den harda lavan är spröd och ju närmare man kommer lavan desto större är risken att marken under fötterna bryts och man faller igenom (ev ner i lava!). Jag kom dock ej sa nära, uppenbarligen! Efterat fick vi reda pa att det officiellt var förbjudet att befinna sig där, da de maste kunna evakuera folk och hus om nagot händer, med böter pa 15 000 kr! Jaja... Är det nagon mer som har sett levande lava?

Pa bilderna kan ni även se en huge krater fran tidigare vulkanutbrott. Skulle inte velat bo nära där - man kan undra hur manga som har dött... Pa skolresan denna veckan gick vi genom en lavatunnel pa 300 m, vilket har byggts genom att lava flödat som en virvel och sedan hardnat.

Jag har fallit....

I over ett halvar har jag statt emot trycket. "Har du Facebook?" "Alla ar dar! Du maste skaffa det!" Just darfor... har jag INTE velat inga i den dar sekten! Kanslan att man MASTE vara med for att, liksom hanga med i utvecklingen och vara cool, far mig att kanna avsmak. Men... nu har jag alltsa fallit. Det verkar vara ett kul satt att halla kontakten med folk fran hela varlden och att SE deras liv, da manga lagger upp bilder. Kanske vi ses dar?....

Honolulu!!

Så bar det av till Hawaii´s huvudstad! Honolulu ligger på en annan ø, sa vi fløg. Tyska Patrik (som kænner ALLA) kænner en kille dær och vi knødde ihop oss i hans lægenhet och hans minibuss - perfekt! Under lørdagen var tanken att vi skulle se North Shore, vilket ær det verkliga surfparadiset, med værldens bæsta o høgsta vågor. Efter ca 2 timmars bilfærd hamnade vi i en bilkø utan slut och vænde dærfør tillbaka mot Honolulu.... (lite besviken ær jag, men, men...) Till slut hamnade vi på en underbar strand med turkost vatten och var nøjda med det! Men under de ca 5 timmars bilfærd runt och i storstaden hade vi otroligt kul, så there was no waste of time. På søndagen låg vi på den vælkænda Waikiki beach (med hotellen i bakgrunden) och jag passade på att paddla mig riktigt trøtt under en surflektion. Kunde stå på brædan några gånger och kan bara ana kænslan av riktig surfing... På kvællarna strosade vi på Waikikis huvudstråk, åt extremt god glass från Coldstone och shoppade i alla surfbutiker. Mot slutet kænde vi en lagom mættnad på storstadsbruset och kom slutligen hem till lugna Kona. Ni hørde va?... HEM!

Spana in surfarbruden!

Helt otroligt! Efter en timmes surflektion fattade jag mod och testade the biggest wave... So much fun!! Hær ær bildbeviset...

Fullt upp.

Bloggen har inte rort sig pa ett tag.... Beror pa att jag standigt har fullt upp med att suga ut det sista ur gemenskapen med alla goa manniskor, som har en tendens att lamna det har underbara stallet alldeles for fort... (Idag lamnar min basta killkompis fran Tyskland.... Suck!!!!) O att jag ar beroende av andra manniskors datorer for att lagga in bilder. Men det kommer snart.

Kram pa er alla dar hemma! Tanker ofta pa er och langtar efter er ibland. O efter svensk sommar pa Svenstorp...

Varlden har krymt!

Det ar markligt... men varlden har krymt sedan fem veckor tillbaks! Har ni hort det pa nyheterna? Well... nar man befinner sig pa andra sidan jordklotet inser man att varlden inte ar sa stor som man trott. Det kanske inte ar sa farligt att leva i USA anda.. Eller vad tror du syrran? (hon har sagt att hon kommer grata floder om jag gifter mig med en amerikan och flyttar dit) Jag menar... det finns ju telefon, e-mail, skype och flygplan! I vilket fall ar jag LITE mer oppen for att leva nagon annanstans an i mitt kara gamla fosterland...

Patience...

Jag langtar efter honom.



Singellivet har sina fordelar. Men vissa dagar suger det...

(Forresten - kan ni se mina bilder jag lade in under "morgonpromenad"?)

Min morgonpromenad gor mig glad!

Väckarklockan ringer kl. 6. Da vi lever i ett kollektiv gäller det att va snabb till toan och tömma blasan och vaska av sig när det är ledigt. Jag tar pa mina smatt illaluktande tennisskor och gar som vanligt min morgonpromenad bort mot campuset. Yes!! En ny kryssare har anlant och ligger förankrat ute i oceanen. Lamporna lyser sa otroligt vackert och jag älskar att se det! Jag gar alltid langs med stranden och möter manga andra morgonpigga hurtbullar pa vägen. Och vet ni vad! DE HÄLSAR!!!!!!! "God morning!" Som svensk blir jag fullständigt chockad över detta märkliga beteende. Kan man hälsa pa en främling? Till och med ge ett leende? Är inte det lite väl mycket, lite amerikanskt... Men kära svenskar - jag har upptackt nagot fantastiskt. Jag blir glad av det! Det är som att man ger en krona och far en tia. Det kostar sa otroligt lite att ge nagon ett leende, men ger sa mycket tillbaka - sa dagens fraga: Varför gör vi det inte i Sverige? Jag ska i alla fall försöka vända trenden lite grann när jag kommer hem.

En annat märkligt fenomen är att folk sitter pa kafe kl. 7 pa morgonen... Och att skolbussarna (ser precis ut som pa film...) stannar mitt i vägen när de plockar upp ungar vilket orsakar en lang bilkö bakom. Det är sa intressant att va i en annan kultur! Men det som ständigt slar mig är hur lika vi människor är, var än vi bor.

Heja Gunde!

Jag drar tacket over huvudet denna sondagsmorgon. Det forvantas att man aker pa gudtjanst bland nagon av stadens alla kyrkor. Brukar gora det, men kanner att jag behover tid for mig sjalv nagra timmar (o att hinna med att skriva till er ocksa...). Det hander saker hela tiden och det ar knappast brist pa gemenskap, vilket i och for sig uppskattas! Jag tar en morgonpromenad som alltid och gar forbi en mataffar. Kan de kanske ha all bran eller nagra liknande fullkornsflingor? Letar mig fram till flinghyllan och far syn pa nagra bruna flingor. Dar ar det! Inte sarskilt forvanad laser jag att det var chokladflingor... typiskt USA... jaja, far val kolla om de har nagot nagorlunda nyttigt brod da. Gar forbi typ 14 hyllor med snacks, kakor och sotsaker innan jag hittar en liten hylla med.... bara snovitt-vitt-vitt toastbrod! Det blir till a ata bananer som vanligt. Det finns en "farmers market" (torgstand) dar det saljs massa god frukt. Perfekt! Sverige borde importera mer babybananer - sa bra nar man bara behover en liten energiladdning. De ar sa gott sota har ocksa! Och 5 stora papayas kostar bara en dollar! Dock ar applena dyra - ett apple kostar en dollar! helt sanslost... Annars ar maten som serveras pa campuset ratt nyttig faktiskt. Frukostne bestar av havregrynsgrot, agg, naturell yoghurt och toastbrod med lite, lite morka inslag. Pa mackan kan man valja mellan agg, jordnotssmor eller marmelad! Pa min macka ar variationen maxad. Agg! Kommer uppskatta skinka, leverpastej, tomat, gurka, KAVIAR pa agget, ost mm desto mer nar jag kommer hem igen... Till lunch o middag finns alltid sallad och kokta gronsaker. Kokta potatis har jag inte sett roken av, men ris serveras nastan dagligen (finns manga sydkoreaner har...) I nodfall finns ju alltid Mc Donald's...

5 saker jag aldrig förut sett.

Jag har aldrig förut sett:
- banan-, mango- och papayaträd.
- sovande sköldpaddor (ca 80 cm stora) på stranden (höll bokstavligt på att snubbla över en.. den öppnade långsamt sitt ena öga... har respekt för dem!).
- valar spruta ut vatten (ca 10-12 m, vi såg bara stjärtfenan på dem - kul ändå!)
- ett gäng söta små delfiner som hoppar över ytan precis framför vår kajak!
- kackerlackor och vackra gröna ödlor (som springer runt på alla väggar).

Igår skrev jag att "då många håller på att åka hem, hoppas jag det kommer hit nya roliga mission builders". Idag kom han. En annan tysk kille som är här för tredje gången (folk har en tendens att återkomma hit, då stämningen är så familjär) och som har grymmma kontakter. Efter en timme hade vi redan bestämt att åka till både Honolulu och Maui och han kunde ordna gratis boende på båda ställena (!). Gött mos.

En bekännelse

Måste erkänna en sak för er. Det här är faktiskt inte ett "surfparadis". Den ö som jag är på har inte så stora vågor och det finns knappt inga surfskolor här (det går dock att surfa lite). Mitt största mål med denna trip var inte att surfa (även om det verkat så..) men det skulle vara kul att få testa på. Har för avsikt att flyga över till två andra öar - till Maui och Oahu (där Honolulu ligger) - för att se lite mer av Hawaii och få testa på att surfa. Vi får väl se om det blir av - behöver sällskap också. Många av den yngre generationen här är på väg hem... Vi har haft det så fantastiskt kul ihop, men jag hoppas det är på väg nya roliga "mission builders" hit. Det finns även flera här som man kan "snacka djupt" med, bl a en tysk kille (han är väldigt rolig också!). Sånt uppskattas! Jag skulle aldrig orka med att BARA ha massa roligt ytlig gemenskap, livet är mer än så, tack och lov...

Har tagit bort fotot på min presentationssida, då jag fått viss kritik för att ha ett plastigt leende på det... jaja, sånt är livet : ).

Nu ska jag ut och shoppa lite! Vem sa att kläderna ruttnar på Hawaii på grund av luftfuktigheten? Jag tog därför inte med mig så mycket palter, men det stämmer inte här i alla fall. Men det är ju alltid kul att shoppa nya kläder, särskilt när inte alla andra har de kläderna hemma i Sverige, även om modet är detsamma....

Grattis brorsan på din 23-årsdag! Älskar dig!

Mitt rum

Ville bara visa er vårt sockersöta rum, med cirisa gardiner och tre rosa överkast med volanger. Är det inte gulligt amerikanskt? För att pryda rummet än mer har vi kvar julbelysningen runt gardinerna...

En farhåga i livet

Det springer runt barn i alla åldrar på det här stället. Ibland när jag ser en liten lockig rödtott tulta runt, en söt 5-årig flicka i rosa klänning som skrattar så där gulligt eller en tonåring som går bredvid sina föräldrar i harmoni, så suger något tag i mitt hjärta. Vilken stolthet och otrolig glädje det måste vara som förälder att se sina barn växa upp och "arta" sig. Jag förstår det där med "mina barn och andras ungar", de blir så ett med en själv. Samtidigt suger en annan känsla tag i mitt hjärta: tänk om jag aldrig kommer få den där skatten i livet, som jag tidigare tagit så för självklar (det ingår ju i livspaketet att få barn!). Ärligt talat kan jag inte se en framtid för mina inre ögon där jag inte har en familj och får vara den där bullbakande mamman med ett öppet hem för traktens alla ungar. Som tur är kommer inte den känslan så ofta; den får mig att kunna börja gråta på kommando. "Men snälla, du är ju bara 28 år!" säger någon där ute. Ja, det är sant. Så det blir nog bra med den saken.

Och nej - jag har inte träffat någon intressant kille här. Visst finns det många fina grabbar här, men jag försöker hålla mig borta från att bli kär i någon. Det blir bara jobbigt när man ska lämna stället och att ens liv inte funkar rent praktiskt ihop. Men man vet ju aldrig.... (det kanske dyker upp en snygg skandinavisk kille).

Kontraster kryddar!

Jag och en kompis letade oss ner till en strand häromdagen. Det var bland gräddhyllan i Kona, men allmänheten var tillåten att promenera på vissa stråk. Vi gick på en stenmur som slingrade sig fram mellan stranden och tomtgränsen till de ståtliga husen med palmer, swimmingpooler och allmänt lyxiga detaljer. Hela tiden kom det ljud i form av "WOW! Kolla där!" "Den swimmingpoolen är fylld över bredden.." "Det där måste va ett 2-3 miljondollarshus!" "Jag tror Cameron Diaz har semestrat där" osv. Vi gick där fyllda av beundran och lite smått avundsjuka på de där lyckostarna som har råd med sån lyx. För vi kommer ju aldrig komma i närheten av det...

Nästa kväll säger Emma: "Ska ni följa med till en kompis? Han och några vänner tar hand om ett av Konas finaste hus och vi får komma dit ikväll. Ta med badkläder!"

Ena dagen gick vi och dreglade över den där poolen som var fylld över bredden. Nästa kväll lät vi den skvimpa över av vår egen kroppsvolym... Ganska komiskt att få passera in genom den bevakade grinden PÅ ANDRA SIDAN den här gången. Vi skrattade gott åt det... Huset var dock inte värt 3 miljoner dollar, utan 6 miljoner (ca 40 milj kr). Att hyra stället kunde kosta ca 8 000 kr/natt (det var väldigt fint och lyxigt, men inte värt de pengarna...) Det är rätt kul här i Kona faktiskt!

Nu har jag i alla fall surfat boggieboard...

Efter att ha tagit en morgonpromenad och pratat med min kära Pappa i himlen om min frustration, blev faktiskt min första lördag sjukt rolig. Vi drog iväg ett helt gäng till en lagom blåsig o vacker strand. Hur? På flaket där bak på en truck (bild 5)!! Jag lovar att hastigheten är densamma som i Sverige och det tog 40 minuter. Fruktansvärt oansvarigt va!? Haha... Men det är helt ok här tydligen (det närmaste vi kommer hemma är typ studentnatten då folk fraktas runt i 40 km/h). Sen fick jag testa på att surfa boggieboard - det var skitkul!! Låg säkert ute i vågorna ett par timmar, det gungade i huvet när vi skulle åka hem... En boggieboard är en liten lätt bräda (Elva bär en på bild 3, sorry grabbar - hon är upptagen...) som man ligger på mage på och försöker fånga vågen när den kommer. Har man tur surfar man på vågen 30 - 40 meter i vågens hastighet. På bild 4 ser ni mig, Shina och Elva. (Det är två kanadensiska tjejer som också är missionbuilders).

Det är otroligt go gemenskap här och jag hänger mycket med den yngre generationen av the missionbuilders. Det är även många äldre som hjälper till och de är mysiga och trygga att ha här. Det är så mycket vänlighet emellan människorna och vi bor alla i ett stort kollektiv (som ett megaläger). Två gånger i veckan har vi storsamlingar då studenter, missionbuilders, personal och familjerna samlas - det blir ca 500 pers. Det är underbart att stå tillsammans och lovsjunga Gud, då alla verkar ha samma hjärtan och längtan att Gud ska komma med sin närvaro. Det gjorde han verkligen igår... Att få vara på denna plats där inte bara omgivningen är helt fantastisk utan även människorna, får mig att känna mig oförtjänt privilegerad. På bild 1 ser ni mig och kanadensiskan Meghan och på bild 2 Shina och svenskan (!!) Emma. Jag bor i samma rum som Emma och jag kommer sakna henne enormt när hon lämnar om tre veckor. Det kommer och går folk här hela tiden.

Frustration vid Babels bord

Missmodet väckte mig min första lördagmorgon pa Hawaii. Denna välsignade språkförbistring är väldigt frustrerande emellanåt, men det är väl bara att ha tålamod (efter tre månader MÅSTE det vara annorlunda, annars får någon ta mig till farbror Doktorn...). När folk pratar engelska klart och tydligt förstår jag faktiskt det mesta. Men att sitta runt bordet pa McDonald's med ett gäng underbara chicka tjejer som alla pratar otydlig, speedad amerikanska (och med allt pipande oväsen runt omkring!) uppfattar jag i nuläget knappt ETT ORD av vad de säger, och känner mig självklart fullständigt delaktig och med i gemenskapen... suck (jo, jag har pratat med dem om det nu). NU SPRINGER ALLA TILL STARBUCKS SÅ JAG FÅR FORTSÄTTA SENARE!

Tillbaka igen (ett dygn senare). Jo, jag måste helt enkelt övervinna mitt dåliga självförtroende på engelskan, för mycket sitter i huve´t. Jag måste TRO att jag kan prata engelska annars kommer jag fortsätta hacka fr....am me...ning..ar he..la livet (låter det troligt?..). Det finns nog hopp för mig också :)

Bilder från paradiset...

Äntligen får jag visa er det jag får se varje dag! UMU:s huvudbas är verkligen så otroligt vackert, med all grönska, blommor, fruktträd, palmer, flaggor, fontäner osv.. En bild är från dagens morgonsamling med barnen - utomhus så klart, fast det är vinter (!). Vi äter även utomhus - flera hundra sitter tillsammans under sol/regnskydd. Vädret är helt perfekt just nu. Det är som en svensk högsommar med ca 28-30 grader under dagen och ca 20 grader på natten. Jag trodde jag skulle svettas mer, men på morgonen och kvällen är det till och med så kyligt att man vill ha en tröja, vilket är väldigt skönt. Att man är klibbig dygnet runt är inte min grej... Och så sover man väldigt gott.

Jag är med barn!....

Jag är ledsen att det gick så har fort... Vet att vissa där hemma blir besvikna när jag inte ens har ett fast förhållande...

Jag är med tio ungar på 11-12 år. Vi är ca 50 st "mission builders" och alla arbetar praktiskt. De flesta lagar frukost, lunch och middag åt 600 personer, en del underhåller byggnader och några (som jag) får hjälpa till i Foundation School. En hel familj kan komma till UMU för att gå teamträningsskola och åker sedan ut till något land i världen för att missionera en tid. Barnen får liksom föräldrarna undervisning utifrån Bibeln, men har även t ex vanlig matte. Min uppgift är att vara assistent åt en lärare. (DET REGNAR just nu - kunde det göra det på Hawaii?...) Några av tjejerna i klassen kommer från Norge och har lite problem med engelskan, sa jag ska inrikta mig på att hjälpa dem i första hand. Känns meningsfullt. Imorgon ska klassen till beachen hela dagen! Det känns EXTREMT meningsfullt....

I´m here...

... I´m HERE!!!! Så gott att äntligen vara framme efter en sjukligt seg resa pa 26 timmar. Hade bara sovit 2 timmar natten innan (denna fantastiska resfeber...) och kunde inte sova i flygstolen. På köpet fick jag feber, huvudvark, totaltappt nasa (tyck lite synd om mig i alla fall) och i Los Angeles var jag nastan i upplosningstillstand och längtade bara hem (låg utsträckt pa golvet vid gaten och lipa ...haha..) De fem timmarna över Stilla Havet gick dock fortare än förväntat och jag kunde sova lite. Tack o lov gick alla kontroller bra, jag hittade pa flygplatserna, bagagehanteringen funkade, inte mycket luftgropar osv. Amerikanerna är ju som på film!! Otroligt trevliga och pratglada... Det kommer nog bli riktigt bra här.

Maila mig gärna!

"Har du resfeber?" Frågan har ställts ett antal gånger senaste veckan. Och ja, just nu pirrar det rätt mycket i magen faktiskt... Bara flygresan är ju ett projekt, med byte i London och Los Angeles, men det ska nog gå bra. Och sen att få komma till Hawaii... öppna härliga Jesus-människor från hela världen (har hört att det är väldigt familjär stämning på UMU) .... sommar, sol, sandstränder, surfing, snorkling.... kan det bli bättre!! Men jag kommer tänka mycket på er här hemma också - så ni får jättegärna maila mig och berätta om hur ni har det på: sune_79@hotmail.com. Det kommer uppskattas. Eller ge en kommentar på denna bloggsida. Nästa gång jag skriver är jag där....

Jag blir nog en sån där lattemorsa....

När man var liten var det fullkomligt dötråkigt att bara sitta vid bordet och prata, som de där vuxna gjorde. Men idag.... är det höjden av livskvalité! Tänk att få sitta på en fin restaurang eller mysigt café och inte bara få njuta av fantastiskt god mat eller ljuvligt god kladdig chokladkaka till latten utan också sitta mitt emot en underbar soulmate, som man kan prata om ALLT med. På resorna till Kroatien med Jenny och till Israel med Maria var detta höjdpunkterna. Tack tjejer för det! Ni är underbara vänner...

Tack Gud för min familj!

Familjen är verkligen ett fantastiskt påhitt! Där är man en självklar medlem hela livet och man är villkorslöst älskad även när man är tjurig, går hemma osminkad i fula schletklä´r eller har fått IG. Familjen behövs mer än någonsin i vårt kära ytliga samhälle. Om min familj skulle dö vet jag ärligt talat inte vad jag skulle ta mig till... Ni betyder så oerhört mycket för mig!

Fint uppställda...

Pappa, kusin Rozita och mamma

Erik o Emmelina 3 år

Är det verkligen så svårt att surfa?

"Surfarbruden" - lite lagom kaxigt namn. Flera kompisar har påpekat att det inte är så lätt att surfa som det ser ut. Nehej... knappt ingen idé att försöka alltså. Jag höll nästan på att lägga ner innan jag ens försökt. Men efter att ha läst boken "Grabben i kuvösen bredvid" av cp-skadade Jonas Helgesson har min inställning förändrats. Den grabbens envishet har gjort att han bestigit berg efter berg... så då måste väl jag kunna lära mig surfa!! För att lägga lite lagom press på mig själv gav jag mig därför namnet "surfarbruden"... Ni får väl läsa om ifall det lyckas längre fram.

Jag har gjort en blogg!

Wow... Tänk vad teknisk jag kan vara ändå, jag som inte ens lyckats få mms att fungera på mobilen... Efter att ha ringt Telenor minst fem gånger utan resultat gav jag upp för ett år sedan. Man klarar sig faktiskt utan, men lite frustrerande är det ändå. Teknik är kul när det fungerar. Nu ska vi se om jag kommer lyckas lägga in lite bilder...